Inte alla uppskattar Malmöfestivalen men min filosofi är att den blir vad man gör det till. Varje år (förutom förra då jag jobbade på Subway hela festivalen) har jag haft en sådan där kväll där saker och ting blivit förvånansvärt roliga. För två år sedan, då jag började trean, hade vi först stor klassfest i Kirseberg och sedan drog alla in till festivalen. Det var första året för att festivalen flyttade ut i parken och "den blå skogen" är en plats som jag fortfarande blir varm och glad av att tänka på. Året dessförrinnan hade vi genom Pau lyckats få tag på en lägenhet i Lugnet i Malmö där vi bodde under festivalveckan. Svettigt dans till min första Slagsmålsklubben-konsert och nattabad ute i Västra Hamnen tillhör de roligaste äventyren för det året.
Detta året var förutom fösta fredagen (som jag redan redogjort för) också tisdagen och sista fredagen två höjdarkvällar. Tisdagen fylldes av bra konserter, Klaxons och sen var det bara att rusa till Stortorget för att se den mästerliga Timbuktu underhålla Malmö. Två ruggit bra konserter som sedan följdes av en flaska vin på en japansk restaurang/bar på Lilla Torg där det visade sig att min bror och hans vänner ockuperat sig.
Nåja, den största överraskningen var då jag med Pernilla gick och såg showen JAM Allstars. Först spoken word och humor med Kalle Haglund sedan underbar sång av The Tiny (första svenska kvinnliga sångerska som helt "swept-me-of-my-feet"). Därefetr fick jag äntligen se den omtalade Filippa Bark med sin kompis Monica och jag skrattade så jag grät. Slutligen Sirqus Alfon som man skulle kunna beskrriva som en grupp circus-akrobater som kunde spela musik. Instrumenten bestod av en kontrabas, ett löjligt litet trumset och...
en melodica.--->
De om några borde få pris för Sveriges bästa lajvaband. Fan va folk dansade och vilken show sen och med så små medel! Aslajbans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar