Ruskigt roligt! En vecka i firandets tecken.

EN FÖDELSEDAG
Äntligen! Nu så har det börja släppa här. Jag har hittills haft en ruggit rolig vecka i det annars så trista Sverige. Det började i tisdags på Leonoras födelsedagskalas. Vi var inte så många men som vanligt när det är någon tillställning hos Ahrlings så blir det så där riktigt, riktigt trevligt. Det var första gången sen jag kom hem som jag kände mig ordentligt tillfreds.
Dessutom hade jag och Kim ett ordentligt snack om vad som är meningen med livet, vännerna och allting däremellan. Kändes bra.

STUDENT ETT, EN UPPVÄRMNING
I torsdags var det Sundsbarnen som gick ut. Det var första gången jag var på utspark på Sundsgymnasiet. Jag såg väldigt många som jag kände igen och en del som jag borde och kanske ville hälsa på men, nä. Ni vet, om man väl börjar hälsa på en person så måste man hälsa på alla andra och kallsnacka med folk som man egentligen inte är intresserad av att höra något från. Hur som helst så var hela familjen på Ola Månssons student och för en gångs skull kändes det bra att åka iväg hela familjen någonstans. Studenten var glad, maten var god och sällskapet angenämt. Vad mer kan man begära?

ZIGGES STUDENT - GOTT RÖDVIN
Igår var det äntligen dags för alla friskolor att sparkas ut. Jag stack som planerat till Zigges studentfest i Höllviken och träffade Sofie och en del andra gamla bekanta vilket var kul. Maten var god och det var rikligt med smarrigt rödvin. Det blev en hel del glas och även limoncello, och ytterligare två glas av någon drink. Kort sagt var jag till slut på riktigt partyhumör. Klockan började närma sig 23.15 till när bussen skulle gå in till stan. Det fanns bara 30 biljetter kvar till Zigges eftersläpp så det kändes inte lönt att chansa på. Dessutom kostade det en massa pengar som jag ju redan har ont om. Jag kom ihåg att Emilia Thorin, en tjej från min gamla gymnasieskola skulle ha ett stort stohej hemma hos sig och jag visste att Kim var där. Dessutom misstänkte jag att en massa andra kändisar och halvkändisar (läs: vänner och bekanta) också skulle dyka upp. Jag bestämde mig iaf att följa alla andra till bussen och då jag plockade upp min mobil för inspektions upptäckte jag att jag fått ett mess från Micki. Hon och Fredde var tydligtvis hos Sten och hade planer på att sticka till Emilia i Kvarnby. Det avgjorde saken! Jag skulle in till stan!

KVARNBY
Och vilket drag det var i Kvarnby! Och mycket riktigt kryllade stället av gamla klass-, skolkompisar samt andra vänner och bekanta. Musiken var lysande och alla dansade hellre än bra. Precis som under gymnasiet. Underbart! Framåt tre började jag känna mig trött och bestämde mig för att ta mig in till stan i förhoppningen att jag skulle kunna ta en taxi tillsammans med andra Näsetmänniskor för att få sova i min efterlängade säng. Men i sista stund bestämde sig mina resekumpaner att de skulle på efterfest i Bunkeflo. Nej, det hade jag inte lust med. Att betala en bussbiljett till för att sitta och hänga i Bunkeflo lockade mig inte. Istället tog jag bussen in till Centralen för att hänga där till bussen gick. Till min förfäran upptäcker jag att bussen inte gick förrän 07:23, i det läget, tre timmar och tjugo minuter i framtiden.

VARULVAR PÅ MORGONKVISTEN
Nu kan man ju tro att min kväll (läs: morgon) slutade med att jag satt och surade på Centralen för att jag var för snål att själv betala en taxi. Men icke! Utanför kebabståndet vid regionsbussarna fick jag syn på två studenter som satt och drack läsk. Så jag stegade fram och frågade om jag fick slå mig ner. Studenterna visade sig heta Malin och Martin och hade båda två precis gått ut mediagymnasiet. Plötsligt ringer Martins mobil och det är en kompis som tydligen har efterfest i en lägenhet vid Caroli. Ja, jag hakade på mina nufunna vänner till denna lägenhet i hopp om att finna lite värme och en toalett. Ytterligare en utmaning i sammanhanget var att Martin till sin kompis i telefon sagt att jag hette Sara vilket gjorde att jag helt plötsligt skulle reagera på detta som tilltalsnamn. Väl i lägenheten presenterade jag mig för en massa trötta och (bak)fulla studenter och icke-studenter för att sedan slå mig ner i en skinnsoffa. Någon satte sedan på teven och jag fastnade i någon b-science-fiction-serie där de hade problem med varulvar. Efter ett tag drog Martin och Malin men jag kände inte något behov av att sluta snylta på värmen och teveserien så jag stannade. Ägaren till lägenheten började bli lite schinkig efter någon timme och ville att folk skulle gå. Men han var inte otrevligt pushig eller aggressiv så när de hade fångat alla varulvar bestämde jag mig för att tacka för gästfriheten och knalla tillbaka till Centralen.

VAD EN VÄSKA KAN AVSLÖJA
Där satt jag och läste gårdagens pukt-se-tidning innan Kim dryga 40 minuter senare också dök upp från Kvarnby. Kim ville se om kebabkiosken hade öppet. Jag sa att den inte var det. Kim ville kolla ändå och övertalde mig att hänga med för att se efter. Den hade mycket rikigt inte öppnat än. Men vi gjorde en annan intressant upptäckt. Vi hittade en datorväska. Utan dator men en massa papper som säkerligen var mycket viktiga för ägaren. Jag misstänkte att ägaren blivit väskryckt. Eller kidnappad. Hur som helst är det ju ett känt faktum att väskor säger mycket om sina ägare. Vi hittade en pärm från företaget snubben antagligen jobbade på. Det var ett danskt företag. En skattesedel, två böcker varav denna ena hade den mycket provocerande titeln "Död åt niggern - en politisk självbiografi". Även ett kort med texten "Jag älskar dig" skrivet på kortets insida fanns bland innehållet. Men inget av detta var så intressant som ett brev från vägverket. Där fanns en ansökan om körkortstillstånd där det stod att ägaren blivit dömd för grov rattfylleri 2003. Jag fick genast god lust att slänga hans väska i kanalen. Det finns få saker som gör mig så förbannad som när fok kör rattfulla. Det är omoget, oansvarigt och framför allt livsfarligt. Jag tycker inte det är mer än rätt att en person som kör rattfull genast ska bli av med körkortet. Eftersom vi inte hitta någon att lämna in väskan till dumpade vi den utanför dörren till hittegods i hopp om att de kan ta hand om den.

Klockan åtta på morgoen var jag hemma. Efter att ha tömt diskmaskinen och tagit en dush bestämde jag mig för att lägga mig och sova på gräsmattan. Vädret var fint och det blir ändå så varmt i mitt rum så jag kunde lika gärna sola medan jag sov. Så runt klockan 9 crashade jag på en filt omringad av fågelsång och tusenskönor.