Min kusins bröllop

Ja, i lördags var det så dags för första giftemålet i min generation av vår stora tjocka släkt. Kusinen var min äldste morbrors ende son Kim, som skulle gifta sig med sin sköna brud Rose som han träffat 6 år tidigare då de gick i gymnasiet tillsammans. Bröllopet var vackert, bruden likaså och vädret var fruktansvärt. Regnet stod som spö i backen vilket tydligen ska betyda tur. Något som pessimisten i mig bestämt hävdar är en dålig ursäkt för att hindra nervösa brudar att få nervsammanbrott på bröllopsdagen.

Hur som helst så hade jag grymt kul och trevligt. Det är (för det mesta) trevligt att träffa släkten men jag har min mycket trevlige bordsherre att tacka för att aftonen roade mig som den gjorde. Han var lätt att snacka med, hade humor, kunde sin vett och var framför allt en utmärkt danskavaljer - en ofta underskattad egenskap hos killar nu för tiden.



Ja, jag vet ingen lysande bild men den bästa vi har. Det beror på min kära mors brist på kompetens att hantera en digitalkamera. Men att förklara det närmare är en annan och längre historia.