Liberalist - javisst?

När jag var liten sa folk att jag skulle bli politiker. Argumenten handlade för det mesta om att jag tyckte så mycket om att prata och höra min egen röst så jag skulle passa utmärkt i rollen.

Just nu är jag i slutet av en kurs som heter "Miljö, politik och förvaltning" och är igång med att skriva hemtenta. Förra veckan när jag och "grabbarna grus" käkade middag tillsammans hemma hos Henke fick jag frågan om jag läst mig något nytt på denna kursen. (Jag är den enda av oss som läser den kursen, pågarna läser nu istället miljöfysik) Jag kom faktiskt inte direkt på något "nytt" jag lärt mig för kursen har mer eller mindre bestått av grundläggande samhällskunskap. Jag har visserligen fått mer ingående förståelse i politiska processer som jag bara hade ett översiktligt "hum" över tidigare.

Hur som helst... Vad kursen faktiskt har gjort för mig är att den ändrat var jag står på den politiska kompassen. För två månader sedan var jag en självklar förespråkare för liberalism. Individens fri- och rättigheter skulle ge "största möjliga lycka" i kombination med "den fria marknaden". Problemet med detta är att de flesta individer tycks tänka på sig själv och sina ekonomiska intresse, där miljön så gott som aldrig kommer i första hand. Den fria marknaden är motiverad av pengar, vinst och tillväxt och åtgärder nödvändiga för miljön som inte passar inom dessa drivkrafter blir aldrig genomförda. Dessutom styrs den fria marknaden snarare av stora företeg än genom individers val.

Ja, summan av kardemumman är att jag nu inte längre har något politiskt ställningstagande. Politiska åsikter har jag men inte som i sin helhet finns representerade inom ramarna för de traditionella ideologierna.