Usch, sitter och hör städbilen utanför köksfönstret. Ett ljud jag faktiskt kommer sakna. För jävligt!
Ikväll var det tänkt att jag och Micki skulle till Osterian La pentola dell'oro och sen dra till Astor för att se Champions Leage finalen. Men vi kom till Osterian precis när matchen började och de visade matchen där. Vi fick bra platser framför teven och alla var på topphumör. Det är ett gift par som jobbar där och vid det här laget känner de igen oss eftersom vi varit där så många gånger. Mannen är ful som styrk och liknar den engelska fotbollsspelaren Peter Crouch, men charmigare och roligare italienare får man leta efter.
Det kom in ett sällskap som firade en födelsedag och ett sällskap som firade en tjej som doktorerat där det visade sig att vissa i båda sällskapen kände varandra så stämningen steg till taket. Det bjuds på ännu mer vin och skumpa och alla skålade och sjöng för både födelsedagsbarnet och "dottoressan" (svenskitalienska). Tiden rann iväg och matchen tog slut men inte festandet. Micki beställde t.o.m. in en andra Tiramisù. Något gubbarna vid bordet vid sidan om tyckte var mycket roligt och de blev mycket imponerade över att hon klarade äta hela själv. (Det hör till saken att vi båda åt två rätter plus efterrätt,tiramisù, innan Micki åstadkom denna bravad) Och även om gubbarna vid bordet bredvid var svåra att övertyga om att vi inte hejade på Liverpool så kände vi oss som vanligt väldig hemma och välkomna på denna underbara lilla Osteria.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar