The Spirit of Jazz

A father and son sat side-by-side on the front porch, admiring the stars in the night sky.
“Son, it will not be such a long time before you are a grown man. If you work hard, you will succeed in your profession, and you will shine as brightly as the stars we gaze upon each evening. Then, one day you will attract a beautiful woman, who will worship the ground you walk on. You will love her as you’ve never loved anyone else, and will do everything in your power to please her. However, in spite of your best efforts, there will come a day when she will leave you for another man. And she will say that it is because this man makes love to her better than any she has ever known. This man will be a musician.” Anonym

Som vanligt på tisdagskvällar var det Jam Session på Jazz Club som gällde. Innan dess intog jag, Micki, Zoe och Lisa en svensk aperitivo på ett ställe som heter Angels. Där fick jag för första gången någonsin här i Florens fick höra musik som jag verkligen gillar spelas ute. Killers, Bloc Party, Muse, Tiger Lou, Chromeo’s ”Needy Girl” (ja, jag längtade faktiskt lite tillbaka till Kattas hemmafester) och Erland Öje/Kings of Convenience . Alla spelades i ett steck! Hög av lycka gick jag naturligtvis fram till djn och hörde mig för vilka klubbar som spelade indiemusik här nere varpå jag fick reda på att han var Florens enda ”indiedj”. Snopet, men jag borde ha anat det.

I lördagskväll efter att jag varit på middag hos min japanske klasskamrat June, mötte jag upp Micki och vi drog för att höra lite kubanska toner på Jazz Club. Där på scenen, spelandes på en kontrabas, stod en man som helt klart härstammade från de romerska gudarna. Han såg lika ljuv ut som tonerna han spelade. Kanske var det stämningen, kanske var det vinet men jag var frälst.

Så igårkväll, på Jam Session, upptäckte jag till min stora glädje att han var där. Och mycket riktigt bestämde han sig för att jamma loss lite med husbandet. Jag som satt på första parkett kunde inte göra annat än att dras med i den sköna musiken och njuta av utsikten och någonstans i mitt brusiga sinne konstatera att jag, än en gång, gått och blivit avståndsförälskad i en musiker.