söndag 25 mars 2007

Freddes besök & en tur till Pisa

Ja, veckan med Fredde har hittills funkat hur bra som helst. I torsdags var vi på Moyo och innan dess var vi ute och åt på en Osteria runt hörnet med grymt god mat för inga pengar alls. Ollie spelade ovanligt dålig musik men jag hade grymt kul ändå. Det blev en rätt sen kväll men trots det lyckades jag få ”Ottimo” på testet dagen efter. Hade två fel, wow, bästa resultatet hittills.

Igår var det dags för en utfärd till Pisa. Dit måste man ju bara om man är här nere i fyra månader. Så vi packade vår matsäck och begav oss till tågstationen Santa Maria Novella. Det var första gången vi åkte tåg här nere men vi har eskorterat andra själar till stationen så vi visste åtminstone var man köpte biljetter. Vi gick till kassan och bad om tre biljetter tur & retur till Pisa. Vi får reda på att priset är 15,60 för oss alla tre.

”And this is back an forth?” frågar jag en gång till för att försäkra mig om att det är riktigt. Och jag får svaret att visst stämmer det. Snackade engelska för vi visste inte vad tur och retur hette på italienska. Något vi senare fick ångra…

När vi hade slagit oss ner i en vagn steg min japanske klasskamrat June på och vi bjöd honom till att sitta med oss. Så jag fick öva min italienska lite också. Dessutom blev vi bjudna på middag hos honom om några helger, vilket är suveränt. Inte nog med att det säkert kommer vara svingott (eftersom June är kock) och trevligt så finns bonusen att man sparar lite pengar, tänkte den fattiga studenten Sandra. Snopet nog kom det ingen konduktör på hela den långsamma tågresan.

Pisa visade sig vara en vacker stad när man kom en bit bort från stationen. Men även om staden var mycket större än vad jag trodde så kändes det som en någon livlös stad.

Till skillnad från vad många kanske tror så är det lutande tornet i Pisa bara en av de flera kyrkobyggnader som finns på Campo dei Miracoli. För det första är tornet mycket mindre än vad man tror. Men hela området är väldigt vackert och påminner mig på något sätt lite om ett engelskt University Campus. Där finns också stora vackra gräsmattor mellan kyrkbyggnaderna som är förbjudna att beträda vilket de flesta dumma turister skiter i. Så titt som tätt kommer några vakter och blåser i en visselpipa för att skrämma bort folk från gräsmattan. På något sätt så lyckades även vi undgå att det var förbjudet så vi hade precis avslutat en picknick i gräset när de kom med sina visselpipor första gången.

Jag och Micki tog lite ofrånkomliga ”jag-lutar-tornet”-foton som ni kan se men Fredde tyckte det var löjligt. På kvällen ångrade han sig dock när det slog honom att han inte hade något bevis på att han varit i Pisa och han började överväga att klippa in sig själv i någon av bilderna.


Micki petar på tornet.


Jag lutar tornet










Cool liten kyrka.

Så på resan på hemresan kom smällen. Vi hade tydligen ändå inte fått en tur och retur biljett. Vi sa till konduktören att vi bett om en biljett och jag tror han hade lite medlidande för han verkade uppriktigt ledsen när han gav oss böter. Vi fick betala en straffavgift på 15,60 € alltså 5,20 € per skalle. I Mickis guidebok står det att man normalt sett får betala 25 € straffavgift så jag tror konduktören var rätt hygglig mot oss.

På kvällen efter middagen - som bestod av pizza från vår lokala pizzeria som bakar pizzan i vedeldad stenugn – och efter att ha klämt en flaska vin drog vi till Ollie där David också var och glodde på ”The Peep Show”. Där blev det ännu mer rödvin och jag hann bli rätt dragen innan vi drog vidare till The Jazz Club. Där var det något jazzband som lirade lite covers av ojazziga låter. Fredde trivdes som fisken i vattnet och jag och Micki njöt av varsin White Russian.

Kvällen var jävligt nice och rolig men jag mådde fruktansvärt illa när vi kom hem och har inte mått så där lysande idag heller. Kan också bero på att jag fick för mig att jag skulle käka upp resterna av pastan med gorgonzolasås till frukost. (Vi hade inget bröd och jag ville absolut inte käka flingor) Nej, det blir nog ingen middag för mig ikväll men jag kilar nog ner till Sant’Ambrogio Café för en aperitivo och en kaffe.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Får man gå in i det där förbaskade tornet?

Anonym sa...

tja....me again.

Idag är det den 6:e 22-6= 16.... alltså 16 dagar kvar... så kan man räkna bort en dag... eftersom dagen innan är lite sådär alltid. kul. kan du inte uppdatera lite oftare vännen. det är så kul att läsa när du väl gör det....
kram o hej och hälsa mckis!!! puss

Yrvädret sa...

Ja, det far man faktiskt. Men d gjorde vi inte. Kostar cash och dessutom ar jag ju mattligt fortjust i hojder. Har varit uppe i Duomon en gang, det racker med hojdupplevelser for mig pa ett bra tag.