Små tankar om Florens och männskorna i staden

De säger att italienarna är ett döende folk för det föds knappt några barn här. Men jag tror inte bara det är italienarna som håller på att dö ut i detta land utan även deras hundar. Jag har aldrig förr sett så många gamla hundar.

Och appropå djur... Det är inte bara männen här i Italien som är mer närgångna än svenskar. Kulturskillnad ser man även på stadens fåglar. När jag och Micki satt och åt vår första italienska glass på "Piazza della Signoria" började duvorna och enstaka småfåglar svärma kring oss. Om ni tycker duvorna hemma i Malmö är orädda är det inget jämfört med dessa.

Det är inte klokt hur snabbt man skaffar sig ovanor. Efter två dagar gick jag och Micki inte längre på trottoarerna utan på vägarna samtidigt som det susar bilar förbi. Trottoarena är helt enkelt för smala och dessutom oftast nedsmetade med hundbajs.

Med Zigge på flera hundra kilometers avstånd är jag i stort behov av en annan "egobooster" vilket jag, tro det eller ej, funnit i en spegel. Spegeln i badrummet i vår lägenhet får en att se 10 cm mindre bred ut och är belyst med en lampa som kan få vilken grådaskiga hy som helst att se frisk och fräsch ut.

Igår (torsdag) hade jag min första italienska konversation med en tvättäkta italienare. Jag förstod rubbet. Det var en man som berättade att han varit i Stockholm som han tyckte var mycket vackert och han hade ätit väldigt god fisk. Han hade även kört genom Malmö och var mycket imponerad av Öresundsbron. Trots att det bara var "smalltalk" så kände jag mig mycket stolt efter att jag pratat med honom. Att jag sen bara sa "Svedese, si, si, si, si, Malmö" och "si" är en helt annan femma.

Jag och Micki kommer varje morgon till skolan med ett leende på läpparna. Det är inte för att vi tycker italienska är så hysteriskt roligt eller pga hetingen i min klass utan pga en viss herre vi möter på vägen. Det är en utvecklingsstörd herre i rullstol som låtsas att hans rullstol är en racerbil och gör gatorna farliga. Han verkar alltid lika lycklig och nöjd med livet att man helt enkelt inte kan bli annat än glad när man ser honom.