La famiglia nouva

Jag tror helt ärligt att folk årligen dör här i Florens pga att de blir knuffade ut i gatan då trottoarerna är för smala. Folk stannar icke om det kommer en bil. De bara tränger sig förbi. Jag har själv blivit rätt duktig på att tränga bort folk från trottoaren. "Att döda eller bli dödad", det är djungellagen som gäller här.

Apprå pà trafik så har jag, Micki och Grace bestämt oss för att vi ska ge oss ut på roadtrip i Toscana vid Graces sista helg, närmare bestämt om tre veckor så om någon planerat att komma ner då så är det dålig tajming.

Men innan vår roadtrip kommer jag och Micki flytta in i en ny lägenhet. Igår var vi och betalade vår "deposit". Om mindre än två veckor får vi en lägenhet på via Pietrapiana numero 10. Vi kommer alltså hålla oss i samma område men vara något närmare skolan. Den är superduperfin. Ett stort kök med tvättmaskin, stort vardagsrum med bäddsoffa, stor teve och det bästa av allt, en stereo! Badrummet är bredare än det vi har nu och förhoppningsvis är duschen bättre. Jag och Micki kommer alltså fortsätta dela rum vilket har funkat bra hittills. Sen har vi en balkong till en relativt tråkig bakgård (men vi jämför det förstås med den utsikt vi har från vår nuvarande balkong och den är svår att toppa) men det kompenseras med att vi har vår alldeles egen takterrass! Lägenheten hade kunnat vara riktigt lyxig om det inte vore för att den àr något sliten. Men den àr hemtrevlig. I vardagsrummet finns där faktiskt en plansch med bilden av en tavla som vi har hemma. Något som jag såg som ett mycket gott tecken.

Idag kommer Sigun, Mickis mamma, ner. Det ska bli kul men konstigt med första besöket hemmifrån. Speciellt när det gäller en familjemedlem. Micki och jag diskuterade det igår. I och med att alla vi umgås med är i samma situation som oss och så pass långt hemmifrån och utan familj och släkt i närheten så tyr man sig till varandra istället. Aven om vi inte har fått ta del av den italienska kulturen (vi har helt enkelt inte träffat några vettiga italienare bortsett från våra lärare) som jag hade önskat så har vi ändå helt omedvetet annamat italienska traditioner. Jag och Micki har nästan alltid över någon på middag och det är så sjukt härligt att laga mat tillsammas och sitta och snacka. Det är nog därför vi varit ute och festat så lite. Vi sitter hellre hemma i någons lägenhet (oftast vår) och snackar skit och pimplar rödvin. Ett alldeles lysande sätt att umgås.