Arrivederci Sverige!

Det är väl dags att få ihop en ordentlig inledning på denna blogg. Tidigare testinlägg i form av två katter, två ankor samt en bror är varken föga intressanta eller informativa.

Hur som helst, imorgon sticker jag till Florens med min bästa vän Mikaela, även kallad Micki. Där ska vi vara i fyra månader för att plugga italienska och lapa i oss allt som har med den italienska kulturen att göra.

Nu skulle man ju kunna tro att jag, så här kvällen innan jag skall åka, är jättenervös och längtar jättemycket. Men inte Sandra, inte. Det känns bra att sticka från minusgraderna (även om det ännu inte är särskilt varmt i Florens). Men om man då bortser från vädret. Jag vet inte riktigt, men det känns lite som jag inte kunde ha valt ett sämre tillfälle att sticka.

Det är kanske precis som det där ordspråket ”man skall lämna festen när den är som roligast” så ska man kanske lämna landet ”när man kommer sakna folk som mest”. Jaja, hela detta ångestinfall har nog mest att göra med att jag inte hunnit träffa alla och säga hejdå som jag ville och att jag sitter och lyssnar på ”How to disappear completely” av Radiohead, vilken är en tämligen deppig låt.

I slutändan skall det ändå bli grymt skönt att komma hemifrån och jag ser framemot att komma till Italien.